I dag är det Karl och allmän flaggdag. Jag tycker det är en bra dag. Min farfar hette Karl och föddes denna dag i mitten på 1890 talet. Min far avled i cancer idag för 28 år sedan. Dessutom fyller den person som är helt säker på att hon är min dotter 47 år i dag. Det behövs inga DNA prover för att bevisa det. Hennes mamma har bedyrat att så är fallet. Att därför leva ett normalt umgänges liv, far och dotter, är helt otänkbart. Det har samma mamma och hennes son sett till. Nog om detta nu.
Jag har utlovat en sammanfattning av den för mig viktigaste punkten som skedde under 2012.
Jag hade varit på ett möte med forumet för mor- och farföräldrar och var på väg till bussen som skulle ta oss till tunnelbanan. Jag kastade då fram en fråga till en av medlemmarna och fick ett mycket rappt och raskt svar. Nästan alla bitar på i mitt livs pussel föll på plats.
Det hör till historien att jag på sen sommaren kommit fram till att mitt X aldrig älskat mig. Trotts att hon förlovat sig, gift sig, och fått barn. Vi har jobbat tillsammans med hennes föräldrar och bror i ett på den tiden fortfarande lönsamt familjeföretag. Vi hade haft schismer men alltid enats om att flytta och starta på nytt denna gång på allvar satsa på oss!!!! Detta hände 3 gånger. Obs vi var helt eniga. Hon bedyrade varje gång att denna gång var det på allvar. Vi vet hur det gick. När jag på sommaren fick en snabb genomlysning av vårt liv tillsammans dök den här frågan upp som jag ställde nu:
Varför gifte hon sig med mig???????
Svaret jag fick: Egoism och stark bundenhet till sina föräldrar.
Så långt hade jag aldrig kunna tänka eftersom egoism ligger så långt ifrån mitt sätt att tänka, att vara.
Jag låg rätt bra till hos hennes föräldrar som väl såg mig som en trygg människa för deras dotter. Jag rökte inte. Jag drack inte. Jag var inte sportfåne. M a o jag var en favoritsvärson. Detta störde nog henne en hel del. För hon upplevde det säkert som så att göra slut med mig skulle inte falla i god jord hos hennes föräldrar. Så därför fick hon hitta andra sätt och vägar för att göra det hon ville. Vilket hon alltså genomförde. När hennes föräldrar fick nys om vad det var hon höll på med vet jag inte men jag är rädd att de visste om hennes dubbelliv de sista 6 åren av vår samlevnad. Utan att vidta några som helst åtgärder gent emot henne eller mig separat eller gemensamt. Större delen av barnens uppväxt var hon hemma mamma med kontoret till företaget i vårt hus. Hon hade således gott om tid att nedvärdera mig som människa i deras ögon. Jag kom ju aldrig hem före 18,30 på vardagarna. Då det började bli läggdags för de små liven. Det var hennes egoism i kombination med feghet som drev henne till att göra som hon gjorde. Hon hade aldrig en tanke på att ge avkall på någonting för annan persons räkning. Det var hon och endast hon som räknades.
Detta såg jag först nu 36 år efter det jag mer eller mindre trängdes ut ur vårt gemensamma hem för att ge henne mer space att bre ut sig. Hon var ju fortfarande inte fyllda 40 så hon hade många goda år framför sig. Att barnen var 10 resp 15 var inget som bekymrade henne. Den minsta, hon som är bergsäker, hade hon alltid hanterat som sitt barn inte mitt. Däremot den äldre sonen hade hon vad jag fick mig till liva aldrig gillat. Det förstår jag nu bättre. Han var ju hennes föräldrars ögonsten. Att bryta upp från mig såg hon väl i det skedet som omöjligt utan att komma i en jättekonflikt med sina föräldrar. Han vart ett jättehinder. Men som sagt eftersom åren gick och min betydelse förminskades i barnens ögon så kom dock den dagen ändå att hon ville vi skulle flytta isär.
Något annat av vikt som hände 2012 var att jag fick veta om att det fanns något som kallades PAS.
om det får jag återkomma.
Hoppas att det finns några pengar kvar att leva för i februari när nu julen är betald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar