Födelsedagen

Gott Nytt År på er alla. Jag kommer att återkomma senare med en liten sammanställning av det för mig viktigaste som hände under 2012.

Att jag just idag fick lust att skriva ned mina tankar är för att dom går till mitt näst äldsta barnbarn som fyller år i dag. Närmare bestämt 20 år.
Vi har varit inom synhåll för varandra vid bara tre tillfällen under dessa år. Men aldrig presenterat oss för varandra på riktigt sätt. När sonen besökte oss i affären med barnet i en sittvagn var det uttalat att vi inte skulle ge oss tillkänna som vilka vi var. Utan uppträda som bekanta till fadern. Detta skedde vid två tillfällen inom en mycket kort period. Barnet var då 1 år och 11 månader gammalt. Det var första gången jag såg barnet ifråga. Nästa tillfälle var vid det tredje barnbarnets dop som jag bloggat om tidigare. Det var således detta barn som ombads att uppsöka sin surrogat farfar. Vilket hon lydigt gjorde. Vi hade ingen som helst kontakt vid det tillfället. Det såg föräldrar och farmor med surrogatet till att så inte skedde.
Vid tredje tillfället så hade jag förberett mig för en konfrontation med föräldrarna (sonen och hans hustru). Det var vid Stockholm Sommer Game 2006. Det var simningar i Eriksdalsbadet.
Jag hade tagit reda på vilken distans som hon skulle simma samt när starten skulle gå. Hon simmade på bana två eller tre. Tillräckligt nära för att jag skulle få en klar bild för mitt minne. Föräldrarna hade jag hittills inte sett till. Hon stod i tredje eller fjärde startledet. Plötsligt så var det hennes tur. Starten gick och simningen gick bra. Jag tror det blev fjärde bästa tid på 100 mtr rygg. Jag kände mig som en stolt farfar, inkognito. När hon klev ur bassängen var hon så nära att jag kunde ha vidrört henne. Men jag besinnade mig. Jag ville inte överrumpla henne med att på offentlig plats dyka upp som gubben ur lådan och presentera mig som hennes farfar. Det kändes inte rätt gent emot flickan. Hon var ensam där i badet. Föräldrarna var väl upptagna med att jobba inför den närstående semestern.

För två år sedan flyttade vi tillbaka till Nacka. Jag fick reda på att barnet ifråga gick i Nacka Gymnasium. Där kunde jag i maj gått c:a 800 mtr till skolgården och hälsat henne välkommen ut som student. Väl medveten om vilka scener min närvaro skulle kunna framkalla så avstod jag så som jag har fått göra vid alla större arrangemang. Bröllop, dop, studentmottagningar och begravningar. Jag har vid alla dessa tillfällen varit förtvivlad över hur maktlös jag har varit att kunna förändra situationen. Jag har aldrig varit intresserad av att ta intresset från anledningen till sammankomsten av vänner och bekanta till den/dom som ska firas eller hedras med deras närvaro.
I det här fallet så var det studentens stora dag.

Så väl känner mitt X mig att hon väl kunnat förbereda sig på  att påpeka mitt ointresse och därmed förklara min frånvaro. Det har smärtat mig djupt. Vetskapen om baktaleriet som bara får fortsätta obehindrat.

Jag får återkomma med förtydligande i min blogg under 2013. Tills vi ses igen ha det så bra och ta väl hand om er.