Syftet med den här bloggen är ju att bland annat att försöka påvisa hur den ena parten medvetet och långsiktigt arbetar för att förhindra ett naturligt delat föräldraskap. Att förorsaka splittring mellan barn och den andra partnern med så långt gående konsekvenser att barnens barn sedan aldrig får någon kontakt med den utstötte.
I det fall jag tänker på fick den kvinnliga parten ett gyllene tillfälle som utnyttjades maximalt med för henne lyckat resultat men för alla andra inblandade slutade i en jätte tragedi.
Så här gick det till:
Dottern bestämde sig för att gifta sig i en kyrka som var "het" liksom tidpunkten för händelsen. Bokning omkring ett år i förväg var nödvändig och så skedde. Bröllopsdag vart fastställd. När tiden för händelsen närmade sig började förberedelserna ta form. Vilka skulle inbjudas till det stora evenemanget? Inbjudningskort sändes ut. En som inte erhöll något var fadern. Han var helt ovetandes om den lyckliga tilldragelsen.
I den här vevan så blev sonens sambo havande och reste krav på att giftermål borde ske så snart som möjligt före sommaren. Här bjuds fadern in tillsammans med sin nya fru samt 9 åriga barn. Fadern blir glad, tycker det ska bli trevligt men framför ett önskemål om att få träffa de blivande svärföräldrarna före giftermålet så att de skulle vara mer bekanta före vigselakten. Att komma till kyrkan utan att känna igen dem skulle upplevas pinsamt.
Sonen sa blankt nej till denna tjänst. Det fanns inte tid att arrangera ett sådant möte trots att det var mer än 14 dagar till vigseln. Sonen är väl medveten om att fadern kan acceptera ett nej om det finns en motivering till nejet. Men i det här fallet gav han inget. Bara ett blankt nej. Fadern lyckades dock komma överens med sonen om ett möte efter arbetstidens slut måndagen 13 dagar före vigseln.
När fadern kom till sammanträffandet så skulle absolut modern vara med om inte, inget möte alls. Samtalet pågick sedan i mer än en timme men positionerna var låsta. Mamman tog självklart sonens parti. Han behövde inte enligt henne motivera eller uppge skäl till sitt nej. Fadern tog då till som det sista påtryckningsmedlet för att få fram ett skäl till att denna bagatell inte kunde lösa sig. Han sa "Då kommer inte vi". Ingen ändring i sonens eller moderns förhållande till en uppgörelse hände.
Parterna skildes åt. Fadern i den förhoppningen att när sonens sambo fick veta vad som skett eller snarare inte skett, så skulle hon som en klok kvinna ändra på beslutet till det för alla parter bästa beskedet att mötet skulle bli av eller att skäl för nejet skulle meddelas. Så skedde inte. Allt skulle bli som han och mamman hade sagt. NEJ. Varför det inte fanns annat för fadern att göra en att hålla fast vid sin vägran att närvara.
Långt efteråt så fick fadern reda på att sonens giftermål gick av stapeln en vecka efter systerns/dotterns till vilket han inte hade någon kännedom om tills nu. Dottern har sedan efteråt sagt att fadern inte fanns i sinnevärlden när hennes giftermål var på tal. Jag hoppas att hon sagt så bara för att skydda sin mor.
Trots att det gått mer än femton år sedan fadern blev utträngd ur boet. Så arbetade modern fortfarande för att skilja barnen ifrån fadern. Här fick hon en jättechans att ställa till med en oreparabel scen med henne som den snälla, goda féen till vilken dom skulle sig hålla och förbli nöjda och glada.
Vad sonens sambo fick höra om hur mötet avlöpt står skrivet i stjärnorna. Men en väl avvägd historia som passade modern som handsken är väl trolig. Att sambon, nu frun, sedan denna historia inte hyser så starka känslor för sin svärfar har han full förståelse för.
Vad kunde ha hänt utifall fadern kommit till kyrkan och trevat sig fram för att finna brudens föräldrar.
Samtidigt träffat gamla bekanta som beklagat honom för att han inte hade kunnat närvara på sin dotters bröllop i förra veckan. Här kan ni kanske ta er en tankeställare själva. Kommentera gärna. Jag är nyfiken, för det finns många olika vinklingar.
Själv skulle jag nog tagit de inblandade avsides, talat om min stora besvikelse över det svek som jag hade utsatts för i förra veckan senast och för fjorton dagar sedan. Därefter hade jag talat om för alla i kyrkan närvarande att till förra veckans bröllop var jag inte bjuden av bruden och hennes mor. Sedan hade jag närvarat vid vigselakten och därefter åkt hem.
Så hade skett om jag hade kunnat hålla mina nerver och psyke under kontroll. Men jag är inte så säker på det.
Är det någon nu som tror att barn och barnbarn umgås regelbundet, nån gång ibland, en gång om året eller inte alls med sin far och hans fru och barn, en halvbror till dom själva. En halvbror som dom tar avstånd ifrån totalt. Han existerar inte för dom.
När man talar om vett och etikett så är väl detta ett tillfälle som lämpar sig för etikett. Här får mor och far samsas i samma rum ett flertal timmar för den goda sakens skull. Men detta sker endast om man har vett nog att förstå det. Barnen i det här fallet hade inte vett att sätta sig emot sin moders vilja att splittra. Därför lever dom nu under endast ett halvt släktträd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar