Gudfader rollen på gott och ont

Tänk vad vi människor i dag måste tycka mycket om saker och ting. I mångt och mycket rena oväsentligheter. Nu senast så gällde det Prinsessan Estelles namn. Hermann Lindqvist gick i taket. Hur kunde man ge en prinsessa och framtida drottning detta vedervärdiga namn. Det var enligt honom inte värdigt nog. Så fick folk på gatan yttra sig om vad de tyckte i alla tidningar och även i TV. Bernadottes experten var dock inte riktigt påläst här i sin historia. En kvinna med namnet Estelle fanns sedan tidigare i släkten. Hon var gift med gudfadern till vår nuvarande kung Carl-Gustav. Eftersom Kungens far omkom i en flygolycka på Kastrup alldeles innan födseln så fick kungen framleva sin barndom och ungdom faderlös. Gudfadern hade självklart en stor betydelse för honom och kanske har han sedan för Viktoria berättat om sin barndom och dessa personers stora betydelse för honom.

Svårare än så behöver det inte vara. För många människor så har den person som påtagit sig ansvaret att vara gudfar varit som en andra far. Han har aktivt tagit del i barnets uppväxt. Glatts åt dess utveckling till vuxen person. Stöttat där han har kunnat. Så fungerar det i de flesta fall.

Detta har jag personligen upplevt. Efter flera års skilsmässa träffar jag en  kvinna som jag vill leva tillsammans med. Mitt förhållande till mina två barn i det tidigare äktenskapet är vad man i dagligt tal kan säga normalt. Så en dag får vi ett barn. Jag  och min sambo frågar då barnen om dom vill bära fram sin halvbror till dopet. Tanken är att dom då ska känna samhörigheten med den lille och med den nya halva av släkten som tillkommit.
Dom svarar oreserverat ja och gör det . De stolta föräldrarna sitter bland de övriga inbjudna gästerna och ser på. Det visar sig sedan efter många år att det är i stort sett en av de få gångerna som dom visat samhörighet. Jag undrar idag om dom deltog enbart för att dom trodde att vi skulle gifta oss samtidigt som barnet döptes. Det var inte ovanligt tydligtvis att så skedde. Några ekonomiska krav ställde jag inte på den unge mannen, då 22 år, eller hans yngre syster. Dom skulle bara deltaga i en gemensam familjeupplevelse som sker blott en gång.
Det är den andra sidan av gudfaderskapet. En icke deltagande och stöttande sådan.
I dag kan jag  ångra att jag inte lät min nya svärmor få bära fram sitt älskade barnbarn.