Epilog.

Jag måste få återkomma och berätta om vad som hänt sedan det som jag trodde sista bloggen lagts ut.

Dagen efter den 11:e november var min hustru och jag i stan för ett biobesök. På vägen ifrån bion står min son strejkvakt tillsammans med sin chef utanför en affärslokal. Han ser oss samtidigt som min hustru ser och känner igen honom. Han tar ett par kliv åt sidan och ser synbarligen glad ut att så överraskande ha stött på sin far efter snart nio år. Han talade raskt om att han börjat släktforska på min mor hans farmor. Jag vet inte om han är så bra på detta eftersom han vill påstå att hon skulle vara född i Stockholm, Engelbrekts församling eller Allmänna BB mer precist. Jag tror att han i det fallet har tagit fel på person. Däremot var uppgiften på hennes barndomsvistelse mer korrekt. Det hade väl varit bra om han först hade tagit kontakt med mig för att få de grundläggande fakta. Vi hade ett långt samtal där vi bland annat talade om bloggen. Jag utgick ifrån att han läst den. Samt beklagade att jag kanske gått väl hårt åt honom. "Men det är ju så som det var och hur du upplevde situationerna" sa han då. Vi påpekade att han har stängt oss ute på Facebook. Vi kommer inte åt någon person med samröre till honom och hans mor. Vi tyckte att han skulle öppna upp igen så kunde vi den vägen börja bekanta oss med varandra via message. Han tycktes hänga med på den punkten. Min hustru påpekade att vår son, hans halvbror, många gånger önskat komma i kontakt med honom. "Varför har han inte gjort det då?" blev svaret. Det är bara att ringa, det går så bra så. Jag tyckte att han skulle kontakta sin syster och säga att det var OK med kontakt men han sa att det kan du ju göra själv. När jag sa att jag nu visste vad som vart fel så föll han mig i talet med att säga att hans mamma hade haft problem med sina föräldrar hon var alldeles för beroende av dom. Jag höll med och tillade att det ödelade bådas våran framtid. Hon skulle självklart ha sagt nej till att gifta sig med en person hon inte ville gifta sig med. Självklart tyckte även han men då hade vi inte kunnat stå här just nu och samtala med varandra.
Så skildes vi åt. Han återgick till strejkvakteriet och vi i vår tur åkte hem. Nu startade en väntans tid. Skulle han lätta lite på förlåten som vi i vårt samtal talat om. Vi hade lämnat över bollen till honom att visa en öppning från deras sida. Det har nu gått två månader sedan dess och ingenting har förändrats. Det hade jag dessvärre räknat med. Trots att vi visade klart och tydligt att här finns det inga hard feelings. Vill du så vill vi och vi startar härifrån med andra ord lägger surdegen bakom oss.
Han såg ut som att även han var glad för att möjligheten hade dykt upp.
Har man som jag gått igenom brutna löften och lögner i trettiotalet år så var jag denna gång inte så naiv som tidigare att jag svalde betet.
Jag vet nu hur en självisk, känslokall narcsisist agerar. Tråkigt bara att min son är så beroende av sin mor att han agerar lika dant. Men idag skäms jag inte längre för mitt ursprung som i många avseenden är bättre, mänskligare och varmare än det ursprung som jag så felaktigt anslöt mig till. Där fanns mest egenkärlek och krav på underkastelse. I en sådan miljö är det svårt att växa. Det tog mig många år att hitta mitt jag. Trist bara att det har haft så negativ påverkan på så många människor.
 Vill ni veta mer om hur en narcisisist fungerar så kan ni läsa en bok av Danielle Steel som heter "Den trygga hamnen". Hon har forskat och läst på hur en sådan person går till väga, handskas med sanningen, ljuger och intrigerar. Hur hon liksom schackspelaren planerar sina drag långt i förväg. Boken är bra och visar på hur det blir när man hamnar i klorna på en sådan person. Man blir liksom uppäten inifrån. Totalt renons på initiativ. Det gör det hela så segt och långt utdraget.

Skulle mot förmodan något positivt inträffa under min livstid så lovar jag att om förmågan finns återkomma med besked om detta. Tack för ert visade intresse.