Fadderskap i nutid.

 I dag ser jag i Aftonbladets nätupplaga en notis angående Estelles kommande dop rörande faddrar.
Jag citerar:" I dag har en fadder inget formellt ansvar och det är inte juridiskt bindande. De fungerar som dopvittnen och förväntas finnas i barnets liv som ett extra vuxenstöd och ge presenter på födelsedagar, högtider, konfirmation och student.

Jag vet inte när detta ändrades men redan när vår son föddes så var vi inne på denna linje. Detta eftersom vi så gärna ville att mina barn i det tidigare äktenskapet skulle få äran att bära fram sitt halvsyskon. Dom var bara 17 respektive 22 år gamla. Så att lägga på dom ett ekonomiskt ansvar i den åldern var inte avsikten. Utan just det som antyddes ovan. Dom skulle få äran att bära fram sin halvbror. Samtidigt att på så sätt känslomässigt engagera de vuxna barnen i det lilla, nyfödda.
Jag visste då att min ex sökte anledningar, i allt som rörde mig och mitt engagemang med våra barn, till att förstöra varje försök av mig att försöka få en normal kontakt. Eftersom hennes mål tydligen har varit att skilja mig totalt från allt samröre med barnen så utgick hon så klart ifrån att jag ville göra detsamma. Detta har aldrig någonsin varit mitt mål. Eftersom jag resonerar som så att alla barn har rätt till båda sina föräldrar. Att de vuxna inte kan samsas och hålla ihop familjen ska på intet sätt drabba barnen mer än absolut nödvändigt. Det bästa jag hört i den vägen var att barnen fick bo kvar i sin bostad och att föräldrarna bodde där med dom var annan vecka istället för att barnen ska rivas upp stup i ett och bo på två håll. Dom har inte bett om att det ska bli på det viset.

Att det vart viktigt för oss att sonen bar fram var den att han på BB lät halvt om halvt informera oss om att han hade för avsikt att i fortsättningen behandla mej så som en ytlig bekant.
I dag är jag inte ens det!!! Alla mina försök till att komma till tals för att normalisera vårt förhållande har iskallt avvisats av båda barnen. Hon föredrar att ställa upp på sin helbror och mamma.  

Som alla nu säkert förstår så har uppvaktningar, på födelsedagar, högtider, konfirmation och student inte skett med någon av sina faddrar/halvsyskon närvarande.
Jag tror inte att Estelle kommer att drabbas på detta bedrövliga vis utan tvärt om mötas av trygghet, glädje och kärlek av sina faddrar för all framtid.