Gudfader rollen på gott och ont

Tänk vad vi människor i dag måste tycka mycket om saker och ting. I mångt och mycket rena oväsentligheter. Nu senast så gällde det Prinsessan Estelles namn. Hermann Lindqvist gick i taket. Hur kunde man ge en prinsessa och framtida drottning detta vedervärdiga namn. Det var enligt honom inte värdigt nog. Så fick folk på gatan yttra sig om vad de tyckte i alla tidningar och även i TV. Bernadottes experten var dock inte riktigt påläst här i sin historia. En kvinna med namnet Estelle fanns sedan tidigare i släkten. Hon var gift med gudfadern till vår nuvarande kung Carl-Gustav. Eftersom Kungens far omkom i en flygolycka på Kastrup alldeles innan födseln så fick kungen framleva sin barndom och ungdom faderlös. Gudfadern hade självklart en stor betydelse för honom och kanske har han sedan för Viktoria berättat om sin barndom och dessa personers stora betydelse för honom.

Svårare än så behöver det inte vara. För många människor så har den person som påtagit sig ansvaret att vara gudfar varit som en andra far. Han har aktivt tagit del i barnets uppväxt. Glatts åt dess utveckling till vuxen person. Stöttat där han har kunnat. Så fungerar det i de flesta fall.

Detta har jag personligen upplevt. Efter flera års skilsmässa träffar jag en  kvinna som jag vill leva tillsammans med. Mitt förhållande till mina två barn i det tidigare äktenskapet är vad man i dagligt tal kan säga normalt. Så en dag får vi ett barn. Jag  och min sambo frågar då barnen om dom vill bära fram sin halvbror till dopet. Tanken är att dom då ska känna samhörigheten med den lille och med den nya halva av släkten som tillkommit.
Dom svarar oreserverat ja och gör det . De stolta föräldrarna sitter bland de övriga inbjudna gästerna och ser på. Det visar sig sedan efter många år att det är i stort sett en av de få gångerna som dom visat samhörighet. Jag undrar idag om dom deltog enbart för att dom trodde att vi skulle gifta oss samtidigt som barnet döptes. Det var inte ovanligt tydligtvis att så skedde. Några ekonomiska krav ställde jag inte på den unge mannen, då 22 år, eller hans yngre syster. Dom skulle bara deltaga i en gemensam familjeupplevelse som sker blott en gång.
Det är den andra sidan av gudfaderskapet. En icke deltagande och stöttande sådan.
I dag kan jag  ångra att jag inte lät min nya svärmor få bära fram sitt älskade barnbarn.

Tänk om.............

Navy CIA fan som jag är fick jag i veckan se det 200:e programmet i serien för vilket dom tackade sina fans. En smart överblick över de 199 föregående avsnitten med Gibbs i centrum tog oss bland annat med till de 30 sekunderna före det Katy sköts till döds. Vad hade hänt sedan ifall Gibbs sett krypskytten innan denna hann skjuta? Vad hade hänt ifall Gibbs inte hade skjutit ihjäl den person som körde ihjäl hans älskade fru och dotter? Några tänkbara svar/antaganden fick vi.
Tänk nu efter själva hur många gånger har ni själva inte tänkt "Tänk om jag hade gjort/sagt på ett annat sätt i en uppkommen situation som det visar sig sedan hade en stor betydelse i ditt liv. Jag själv kanske hade blivit skådespelare om jag hade sjungit "Mors lilla Olle" rätt upp och ner vid en träff på Vår teater i Medborgarhuset när jag var 6 år. Ett annat sådant skeende var när min dåvarande hustru efter många år hade pressat  mig till att packa väskorna och åka hem från vår sommarvistelse trots många uttalade löften  i motsatt riktning. Men så tänkte jag på mina barn som skulle bli kvar på platsen, öppen för sydvästen, västvinden, nordvästen och nordanvinden på vinterhalvåret. Bussas 5-6 km fram och tillbaka varje dag till skolan med 1 km genom skogen att gå från och till uppsamlingsplatsen. Närmsta högstadieskola låg mer än en och en halv mil bort. Jag kunde inte tillåta mig att negligera detta och gjorde ett förnyat desperat försök att limma ihop spillrorna av vårt äktenskap.
Vad hade hänt om jag istället åket hem? Hade jag i dag haft barn och barnbarn som älskade mig och som brydde sig i stället för de senaste 30 årens järnhårda avståndstagande, som resulterat i ingen kontakt vare sig med dem eller deras barn.
Ja, bara tänk om...........

Chefs byte.

I veckan som gick tillkännagavs det att till ny chef för BRIS hade utsetts Kattis Ahlström. Hon tillträder tjänsten nu i mars.
Hon talar om att man kan tycka att det är lite gulligt att vara med i en barnorganisation. Min uppfattning är dock den att hon vet vad hon har gett sig in på.
Hon säger att hon vill göra barnrättsfrågor till en hård fråga
Detta är något för oss i forumet FMF att ta fasta på. Att lyfta fram frågorna om barnens rätt att få träffa sina mor- och farföräldrar. I de fall där de vuxna barnen av olika skäl förhindrar ett naturligt möte mellan generationerna tycker jag att det ska jämställas med egenmäktighet med barn. Detta gäller alla barn som förnekas den rätten.
Det finns barn som fråntas den rätten vid skilsmässor och dödsfall oavsett hur gamla de är och hur bekanta de var med sina mor- och farföräldrar. Det finns dessutom en kategori barn som sedan födseln förnekats rätten till samvaro med endera mor- eller farföräldern. Detta trots att vederbörande lever inte så långt bort att ett naturligt umgänge av det skälet skulle försvåras.
Hur sådant extremt fall kan ske ska jag återkomma till senare i min blogg.
Jag hälsar Kattis välkommen till jobbet och önskar henne lycka till. Det finns mycket att göra för en organisation som arbetar för barnens rätt i samhället.

Vad sker med Släktträdet?

De flesta barn födda fram till millenium skiftet har väl fått en bok om sina första år? I denna så finns det ett släktträd som nederst har plats för den lille nyfödde. Däröver sprider det ut sig i två stammar med plats för föräldrarna, deras föräldrar och ovanför dessa deras gammelföräldrar.  Detta är helt baserat på kärnfamiljen. En familj som i dagsläget blir allt mer sällsynt enligt min uppfattning. Tillhör själv de som skilt sig. Även om det på den tiden detta skedde sågs som lite skamligt. I dag är det betydligt vanligare eftersom ingen är beroende av den andre partnern på samma sätt som då. Dessutom uppfattar jag det som att barnen i dag skolas till att göra det som är roligt och som dom trivs med. Samt att se till sitt eget bästa i första hand. 

Det är här min fråga om vad som kommer att ske med släktträdet dyker upp.
Kommer det att alltid vara som det första med barnet underst, sedan mor och far enligt ovan. Vid skilsmässan blir ju trädet splittrat i två halvor hans och hennes  med ett även kluvet barn som ska hänga med i båda halvorna. Ser inte så bra ut i bild men kan fungera i de sammanhang där båda föräldrarna är överens om den delade vårdnaden och att det då även gäller barnens rätt till att få fortsätta att träffa sina mor- och farföräldrar samt eventuella fortfarande levande gammel föräldrar om kontakt tidigare har varit vanlig.

 Svårare blir det att skiljas i samförstånd i de fall där den ena parten har skaffat sig en ny partner som den vill leva samman med och som är orsak till skilsmässan. Då kanske det inte alla gånger sker med barnets bästa som utgångspunkt.

Jag tänker återkomma med fler varianter på där barnen eller barnbarnen kommer till skada genom de vuxnas egenmäktiga förfarande.

Facebook sida

Hej alla där ute i Cyberrymden!
Jag tillbringade en hel kväll med att försöka att skapa en sida på Facebook för vår förening Forum för Mor- och Farföräldrar FMF. Det gick inget bra. Jag försökte gång på gång att få till en "Gilla-knapp". Då jag sökte på sidan från en annan facebook adress så fanns den inte ens. Man frågade t.ex. när föreningen var född. Vem har sagt att det är lätt med tekniken? Jag provade både att lägga upp som sida för förening och sida för gemenskap. Så är det någon därute som sitter inne med kunskap hur man gör så är jag tacksam för lite hjälp.